Sonat till Miriam

Idag disskuterade vi om boken igen och jag kan säga att det var en av våra intressantaste diskussioner.
Trots att jag har läst boken lärde jag mig några nya saker om händelsen idag. Till exempel att Adam Lipsky var stum eller att Moishe Spiewak fantiserade när han berättade om sitt liv. Det visar återigen att boken är svår att läsa och förstå speciellt för oss som är nybörjare i det svenska språket.
Nu är det mer spännande att läsa och disskutera om boken därför att det kommer nya karaktärer som berättar om sina liv och den tråkiga, djupaste sorgen av huvudpersonen som stod på första plats av berättelsen, nu fick stiga åt sidan. Men det finns fortfarande många obskyra, okända och dolda stunder till läsarna i den här historien.
En av våra klasskamrater har redan läst hela boken. När vi andra som inte har läst hela boken ställer frågor svarar inte hon till oss, hon ler bara därför att hon vet svaren och vill hålla intriger och interesse för oss att läsa vidare. Jag beundrar mycket hennes tålamod för att inte berätta till oss någonting som händer senare och att hon inte har tappat interesset för att disskutera vidare.