Armenien, Burma, Filipinerna, Iran, Japan, Kina, Lettland, Peru, Ryssland, Tjetjenien, Uzbekistan, Italien, Polen

onsdag 16 november 2011

Idag var det första diskussion om romanen "Sånat till Miriam ".Vi i gruppen diskoterad om boken, det var flera som hade inte boken än.Där för inte alla hade skrivit citat, där för var diskussionen var inte så långt.Men i fall det var bra.
Men jag tror att boken är   intressant, men det finns många sorger händelser i boken.Och den huvud personen hela tiden kommer ihåg de här minnen som gör honom mer ledsen nästan alltid kan.Jag förstår honom jätte bra för att han har förlorat det bästa han hade,han hade förlorat en bit av honom. Där för det inte lätt att glömma vad som hände, för att barnen är käraste i närvaro, och det finaste vi har.och man kan inte leva efter de,eller utan de.        

1 kommentar:

lisa sa...

Man säger att det svåraste som man kan drabbas av är att mista ett barn och det går nog inte att riktigt förstå. Det är också viktigt att kunna gå vidare i livet.