När jag ser en film, oavsett vem regisserat den och vem spelat in den, bedömer jag den som en bra film endast när den stannar vidare i mitt minne efter filmens slut.Ibland händer det att jag jag glömmer aldrig bort några scener i vissa filmer. Vissa filmer har jag lust att se igen och igen .
’The Great Debaters ’ var en sortsfilm som förtjänade visserligen den tiden som jag tillbringade på. Inte bara eftersom jag fortfarande tänker på den och jag minns exakt många scener utan den var på många sätt upplysande. Framförallt är den en värdeful film i ett historiskt perspektiv. den representerar hur de svarta kämpade över ras jämställdhet mot vita i USA på 1935. Men den visar inte en vanlig bild av de fattiga afroamerikaner som vi har set förut utan det handlar om ett minority av de de svarta som är rika, väl utbildade utstäldade och kan skicka deras barn till en välrenommerad högskola som Wiley.
Man lär sig i filmen också om debatt och hur man debaterar i lag. Och det är intressant att se i många fall debatt laget vann inte på grund av argumentering utan via vältalighet. Speciellt Samantha som en huvud medlem i debatt laget, utnyttja mycket passion för att påverka publiken och juryerna.Men i den sista debatt om ’civil olydnad’ mot studenter från Howard, fast använde mycket känslor, argumentationen lät helt logisk Med inspiration från Gandhi resonerade de att’ Civil olydnad är ett rättfärdigt vapen i kampen för rättvisa’ och jag kommer aldrig att glömma de sista orden som James sa:
‘’ Sankte Augustine sa:
"En orättfärdig lag, är ingen lag alls."
Vilket betyder att jag har rätt, och som skyldighet att göra motstånd.
Med våld, eller civil olydnad.
Be för att jag väljer det senare’’
Filmen handlar också om kärlek,samarbete, enhet, hopp,fruktan, skam, hot, hat och mm som kan excitera många med olika stilar. därfor rekommenderar jag gärna den till mina kära vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar