Citat 7, 8 och 9

Citat 7: Sid 171
”Vi är lika, du och jag”, säger hon nickar eftertänksamt. ”Men vet du vad den största skillnaden mellan oss är?”

Jenna och Ullis är så olika men de förstår varandra att hur svårt är det att leva ”ensam”. Jenna med sin älskade mamma som är cancer sjuk och kommer att dö. Hon vill inte förlora henne. Ullis med sin oälskade mamma som är alkoholist och aldrig bry sig om sitt barn. Ullis vill mamma att försvinna. Man kan inte ha allt som man vill men vad ska man göra om det finns bara en sak att önska och det kommer inte vara sann, aldrig…. Det känns som livet är så orättvis.

Citat 8: Sid 195
"Kommer du ihåg?
Kommer du ihåg, Jenna?
Nu ska vi minnas det fina, minnas det fina, måste, måste, minnas det fina.
Det finns inget annat att göra nu."

Alla säger så här men Jenna tycker att det är tvärtom.(S.193) Det är fina minnen som gör ont i hjärtat men man måste försätta leva vidare, då är det bättre att tänka på fina minnen. Faktum är aldrig förändras, som Liv är Jennas mamma och Jenna är Livs dotter. (S.199) Man vet inte hur det känns att förlora någon nära tills man upplever situationen. Jenna får känna sig ledsen hur länge som helst och gråta, sakna, ångra och vara arg. Det är bara tiden som hjälper till att läka.....

Citat 9:Sid 217
"Lilla barn..... Du är ju vår räddning....."

Jag tyckte den här raden var mest rörande i boken. Den visar att människor är inte ensam utan att människor behöver varandra. Mormor var så upptagen att tänka på sin döende dotter och inte hade så mycket tid att bry sig om Jenna. Alla tänkte på mamma Liv då men nu är hon borta och mormor, morfar och Jenna behöver varandra för att vara starka och leva vidare. De kommer att hjälpa och älska varandra som en familj. Det är ganska lätt att vara otacksam mot familjen men man måste tänka om det viktigast då och då.