Citat 3: Sid 53
”Även Jenna stryker mamma över pannan och hon har lust att säga att hon inte vill att mormor ska vara där, att hon vill ha mamma för sig själv, att hon skulle klara det. Men det går inte. Hon ser på mamma och inser att det går inte.”
Jenna vill gärna hjälpa mamma och vara hennes stöd men det är så svårt för en 13åring tjej. Hon skulle kunna göra allt för att mamma blir frisk. Tanken att mamma kommer att dö förskräcker henne och hon vet inte hur hon ska hjälpa mamma. Det är inte alls lätt att hantera så här situationen även för vuxna, hur ska en 13åring dotter klara det? Jenna är mycket självständig men hon är fortfarande bara barn.
Citat 4: Sid 92
” Och det skrattas, och det skämtas, och det skojas, för vad annat kan man göra? -Ove, Marita och mamma skämta r och skrattar- Jenna skrattar inte. Fattar ni inte? Det är inte roligt, det här.”
De vuxna försöker tänka på något positiv. De skämtar så att slippa känna sig obekvämt men Jenna kan inte hänga med. Det är inte alls roligt för henne, ingenting kan trösta henne. Vid varje händelse inser hon att hennes mamma är väldigt svårt sjuk och det finns ingenting för henne att stoppa sjukdomen. Hon tänker bara realistiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar