Citat 5: kapitel 27, sidan 106

”Var är mamma? Säger Jenna.

Hon ser sig om i rummet. Ingen rullator, inga kryckor, ingen avtagen peruk på soffans armstöd. Hon kastar en snabb blick ut mot balkongen, trots att det är november, trots att det är alldeles för kallt för någon att sitta där.

Det som känns som minuter är egentligen sekunder och mitt i allt börjar morfar gråta. Mormor klappar honom tafatt på knäet.

Men vad är det som har hänt? Säger Jenna igen och det knyter sig i halsen på henne.

Jenna vet inte om det är hon själv som fråga en gång till eller om det är frågan som upprepar sig själv eller om det bara är i hennes eget huvud som det skriker.”

Jenna känner sig mycket rädd därför att hon inte hitta mamma. Hon vill inte att den tiden ska komma, vill inte tänka eller höra om det hellre. Hon rädd att mamma ska dö och hon känner förvirrad och tänker bara till mamma hela tiden, var mamma är. Eftersom hon älskar mamma så vill hon inte förlora mamma.