Bokklubb: Annette och Ritva

Som vanligt var bokklubben spännande och diskussionerna blir mer och mer intressanta för varje gång eftersom en del redan hade läst klart boken och andra var nästa färdigt i alla fall.

Diskussionen handlade mest om Annette och hennes liv och sedan om Ritva. Jag skulle ha blivit förvånad om någon skulle gilla Annette och de flesta tyckte faktiskt inte om Annette. Ärligt talat är Annette inte en karaktär som kunde locka mitt intresse och det var ganska tråkigt för mig att läsa alla hennes tankar. Tyvärr är det många kvinnor som är som henne. Författaren målar en karaktär som har många problem och är deprimerad men Annettes depression kan inte vara en ursäkt för hennes beteende, anser jag. Hon representerar en typ av kvinna som är väldigt avundsjuk och som inte kan förstå vad som skulle vara bättre för hennes liv.

Istället för att prata dåligt om Minna och andra människor skulle det vara bättre för Anette att ta hand om sitt liv. Kanske var hon inte nog stark att ta kontrollen över sitt eget liv och det är ganska lätt att tänka dåligt om andra istället för att själv agera. Men man kan alltid prova att hitta en lösning på sina problem och bygga sitt liv och sin framtid.

Vi pratade också om Ritva som är en karaktär som jag gillar mer. Hon hade också problem liksom alla karaktärer i boken men hon var aktiv i livet. Ritva var stark och aktiv för att bygga sin framtid. Diskussionens kärna var hennes relation med sin far. Ritvas far är ett exempel på en man som inte kunde studera och för detta känner sig mindre än andra. Dessutom var han en man som tänkte sig samhället som ett hierarkiskt system som indelas i klasser baserat på graden av din utbildning, ditt arbete och din ekonomi. Jag tycker att det är ett exempel på en vanlig situation. Det är också numera många som känner sig mindre värda på grund av de har ett vanligt jobb eller att de inte har studerat.

Denna känsla av att vara mindre värd kan påverka relationen mellan föräldrar och barn precis i romanen. Majgull Axelsson beskriver den här problematiken i relationen mellan Ritva och hennes far.

En av mina klasskamrater sa att det var fel att Ritvas far sa till henne att hon inte kunde bli journalist och det stämmer till viss del, tycker jag. Men jag tror att han sa så eftersom han inte kunde tänka att det skulle vara en bättre framtid för en "vanlig" mans dotter och sa detta bara för att skydda sin dotter från en illusion.

När Ritva fick vikariat som journalist var han faktiskt stolt över sin dotter och berättade för alla att en vanlig mans dotter kunde gå så långt.  I nästa bokklubb ska vi prata om slutet av romanen. Det ska vara jätteintressant :)