Kapitel 1, sidan 5

"Ser hon rakt fram en liten strimma hav och den är nästan inte har någon färg. Den är bara mörk och blank."

Muran ser omkring sig bara mörka färger. Hon kan inte se att nu är sommar särskild här i Sverige. Kanske händde något hemskt med henne därför känner hon inte även att på himlen lyser solen.
Ibland kan man känna sig ensam eller vill vara ensam och gömma sig för att ingen skulle störa. Man ser bara mörkret och vill sudda sina minnen och börja med vita sidan.
Men det är inte lätt och tar tid och man måste inte bara vänta utan kämpa mot sina minnen...