Armenien, Burma, Filipinerna, Iran, Japan, Kina, Lettland, Peru, Ryssland, Tjetjenien, Uzbekistan, Italien, Polen

tisdag 25 januari 2011

Läslogg: Kort kjol


Citat 1
Kapitel 1, sid. 6
”Husets väggar är av skrovligt trä och mörkröda. Hörnen är vitmålade fast ganska avflagade och de stora dörrarna är svarat. Inifrån huset hör hon ibland bröl och råmanden. Hon vet inte hur kor låter, egentligen, men fet är nog kor som låter. Det kallas väl ladugård, tänker hon. Hon har aldrig sett en sådan, annat än på tv. Ett ko-hus. Jaha.”

Sedan teknologi började utvecklas började människor glida ifrån naturen mer och mer. Skärskild kan man se det när storstads barn och ibland även vuxna kommer ur sina vanliga miljöer och befinner sig plötslig ute på landet. De känner nästan ingenting igen. De har ingen aning hur de vanligaste husdjur ser ut eller hur de låter eller vad man gör med dem. Jag minns när jag var i tonårsålder någon sade till mig att om man frågar ett barn från Amerika varifrån mjölken kommer då svarar de att mjölken kommer från affären. Då tänkte jag hur kan man inte veta att mjölken kommer från kor. Nuförtiden är det inte bara barn från Amerika som är så långt bort från naturen det är också barn från Europa - här från Sverige och till och med från mitt hemland. Det blir mindre och mindre bondgårdar i industriländer för att det är mycket billigare att utöva jordbruk i utvecklingsländer och sen importera alla råvaror eller färdiga produkter. Jag tror att i framtiden länderna kommer att vara indelade i jordbruksländerna, industriländer och förbrukningsländer men jag hoppas att människor kommer att förstår att man inte kan hålla på så och att de kommer tvärbromsa och hitta vägen tillbaka till naturen.

Citat 2
Kapitel 2, sid. 26-27
”När hon har kommit ut kikar hon försiktigt i badrumsskåpet, det är en hobby Myran har när hon är hemma hos folk. (...) Myran känner sig som om hon gör något otillåtet, som om hon läser någon annans dagbok, men hon kan inte låta bli. Parfymer och deodoranter står på en hylla bredvid, men de är inte lika spännande eftersom vem som helst ser dem. Skåp och lådor är betydligt mer intressanta.”

Hur långt kan man gå tills man har gått för långt? Var är gränsen mellan offentligt och privat? Är de har normer inte en del av de principerna som föräldrarna borde lära sina barn? Visst är det spännande att få lära någonting mer om någon människa genom att kika i deras privata saker. Kanske man får veta någon hemlighet, någonting som den här personen aldrig skulle berätta men är det verkligen den bästa sätt att få lära det. Man borde bygga up så en relation där man kan prata fritt om allt, där man skulle vilja visa alt man har och inte göra saker bakom någons rygg. Tills dessa borde man respektera andras privatliv och privata saker och om man då är så jätte mycket intresserad av någonting då kan man ju fråga.

2 kommentarer:

Unknown sa...

du har skrivt en jätteintressant läslogg!!! Det är ganska komiskt att barn tror att mjölken kommer från affären. När det gäller kött vill de inte gärna bli påminda om att köttet kommer från djur. Mina bonusbarn äter helst filé utan något spår att senor eller ben.

Kika in i badrumsskåp...Jag undrar om jag har någon bekant som brukar göra det...Man vet aldrig.

ღ ❀ Līga ❀ ღ sa...

Jag antar att det är bättre att inte veta om någon kikar genom dina saker eller hur? Kanske man har inte städat upp eller kanske det finns några saker som man inte vill visa andra – inte ens vänner… det skulle inte kännas bra att veta att de har gjort det, att de har tittat i skåpet, i lådan, men man vet ju aldrig vad folk brukar göra bakom stängda dörren.