Familjen idag.

Samboförhållandet, homosexuella äktenskap eller partnerskap, blandförhållanden, surrogatmödrar, konstgjord befruktning, adoptera barn från andra länder ... För många år sedan var det omöjligt att föreställa sig att det skulle vara ganska vanligt i Sverige.
Det finns någon som kan anta att familjen i Sverige upplever en kris. Det finns någon som kan konstatera att vi rör oss i riktning mot ett civiliserat samhälle. En sak är säker: familjen förändras och de här förändringarna är så betydande att det inte kan undgå uppmärksamhet.
Familjer är olika och är specificerade beroende på nationella traditioner, moral och sociala aspekter i samhället av vissa länder, folkets kultur och moderna uppfostran.
Jag tilltalas mycket av några saker som finns i familjerelationer i det svenska samhället. Till exempel, i statistiken delar man in barn i tre grupper: barn som lever med båda sina föräldrar i kärnfamilj, barn som lever med en ensamboende förälder och barn som lever i en ombildad familj. Enligt officiell statistik i Ryssland är det bara föräldralösa barn och barn med funktionshinder som är registrerade. Det är omöjligt att mäta och hålla reda på alla kategorier av barn i Ryssland speciellt barn som lever i ombildade familjer.
Jag imponeras mycket av att om man skiljar sig, fortsätter båda ha gemensam vårdnad om barnet efter skilsmässan i Sverige. Det är vanligt när barn får bo en vecka hos mamma och en vecka hos pappa eller barn bor hos mamman och träffar pappan på helgerna. Olicka familjer gör på olika sätt, bara det blir så bra som möjligt för barnen.
De flesta barnen efter skilsmässor stannar kvar med sin mor i Ryssland. Statistiken visar att i ryska familjer efter en skilsmässa, stannar barnen i endast 5% av fallen hos sin far. Domstolen överväger ett antal skäl att lämna barnet med fadern och det bör bekräftas av olika handlingar och referenser.
Man tror att det är bättre för barn med sin mamma och barn behöver mycket mer mamma än fader. Jag tror att barnen behöver för att kommunicera med båda föräldrarna - och efter skilsmässan är det ett strikt och okränkbara rättighet för varje förälder. Men i verkligheten kan ett barn bo med sin far bara i de mest kritiska situationer. Till exempel, om mamma missbrukar alkohol eller droger.
Det är en praxis som fungerar i Ryssland.
Den samlevnadsformen som föddes på 70-talet är samboförhållandet Det är en form som jag tycker är otroligt unikt och bra både för barn och föräldrar. Rättigheterna som är inlagt i lagtext i slutet på 80-talet ger en tryggare och stabilare tillvaro för de par som valt att inte gifta sig.
I Ryssland är det åt andra hållet, att inte vara gift betyder att man är utan rättigheter samt att det ofta uppfattas som skam för unga kvinnor att inte vara gift med en man när man har barn och lever tillsammans.

Som slutligen vill jag säga att föräldrar till ett barn - det är som rötterna på ett träd. Även om de rötterna är skadade, står trädet. Om någon av föräldrarna fråndömer den andra föräldern hans/hennes rättigheter att vara förälder, och säger att han/hon är dålig och därmed skär av roten på trädet, då blir trädet instabil.
Det är ingen tillfällighet att vissa människor har ett behov av att hitta sina föräldrar, för att återställa kommunikationen med dem om de har någon anledning varit separerade. Således får människor stabilitet och förtroende.