Citat 1 s. 69
"Myran tars sats som en längdhoppare på OS och berättar om igen vad som hänt. Det känns som hon har berättat det tusen gånger redan och samtidigt känns det som om hon behöver berätta det tusen gånger till. Detaljerna kommer tillbaka, det disiga morgonljuset, smaken av drinken och lukten från Bergströms kön. Smärtan och förnedringen väller fram som heta vågor i henne när hon berättar."
Det är så jobbigt för henne att berätta allting som har hänt. Det gör så ont att säga varje detaljerna och man alltid kommer ihåg hur känns det. Det är riktigt svårt att förklara allting och varför måste man göra så när du har sagt det redan.
Ibland kan man ju inte förstå hur det är och hur det känns. Du bara tänker att gömmer sig, går inte ut och prata inte med nån. Man blev helt blank i huvudet.
Eller tvärtom måste man prata också så de kan hjälpa dig att hoppas det går över. Smärtan är alltid där och kommer att lämna ett ärr.
Citat 2 s. 65
"Vad hade hon gjort utan sillen Cilla? Det hade aldrig gått. Så enkelt är det. Aldrig"
Det var bra att Myran har en riktigt vän som var alltid där för henne. Om hade hon ingen vän tycker jag att hon ska aldrig göra nånting eller gå att polisanmäla sig eller det värsta är att hon ta livet av sig. Även Myrans mamma är så jobbigt så hon kan inte hjälpa henne. Cilla och Cillas mamma var det endaste familj hon har. Jag kan säga att det fanns ingen människa är lycklig utan vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar