Man kan direkt se skillnader mellan pojkkläder och flickkläder när man går in i de flesta barnklädesaffärer. Det finns undantag som Polarn O. Pyret, de säljer mycket unisex kläder.
Men det är ganska uppenbart att gissa kön bara genom att titta på kläderna. Till exempel en rosa tröja med hjärtmotiv betyder flicka och en blå tröja med bilmotiv betyder pojke.
Ljusa färger, motiv som hjärta, blommor, kaniner, fåglar, prinsessor och glitter är för flickor medan starka färger, motiv med bilar, dinosaurier, pirater, superhjältar och kedjor är för pojkar.
Jag har träffat en mamma på mötesplatsen som var med sin bäbis och då klädde bäbisen med blåa kläder. Jag tänkte givetvis att det var en pojke. Men det var ju en flicka och hon hade inte storbror, så det var helt enkelt att föräldrarna tyckte om pojkkläder på henne. Då trodde jag att de kanske ville ha en pojke istället för en flicka och tyckte jag synd om bäbisen. Men om jag tänker på det nu tycker jag att det är okej att om de tycker om pojkkläder oavsett bäbisens könen. Det var lite dumt att döma på förhand men jag måste erkänna att det kände konstigt då.
Det finns inga regler eller lag som säger att man måste klä sig på ett speciellt vis beroende på sitt biologiska kön i samhället i Sverige. Man behöver inte försumma sin egen vilja och får vara som den personen är. Men hur påverkar oss att passa i någon kategori? Jag vet inte exakt varför men det känns naturligt på något sätt. Man kanske känner sig trygg att vara likadana med andra människor.
När och hur skapar man identiteter egentligen? Det handlar om religioner också men barn har oändliga möjligheter. Jag ser inte poängen att trycka in dem i föräldrarnas vilja. Visst, det är väldigt svårt att bemöta barn och lära dem vad det är som är bra eller dåligt med sina verklighetsuppfattningar.
Kommer de skillnader mellan män och kvinnor begränsa oss att vara själva? Jag hittade en artikel om en pojke som misshandlades på dagis för att han hade tjejkläderna på sig.
Oskar - som gillar rosa kläder, balett och nagellack - har utsatts för mobbning under en längre tid. Han har fått höra att han är bög och att han är en flicka.
Han har dessutom berättat för sina föräldrar att han blivit puttad, neddragen från en klätterställning och att han inte fått vara med och leka.
Förra veckan blev måttet rågat för föräldrarna. Oskar fick en matkniv i nacken av en jämnårig pojke. Kniven var trubbig, men det hade gått hål i huden och blivit ett märke.”
Han har dessutom berättat för sina föräldrar att han blivit puttad, neddragen från en klätterställning och att han inte fått vara med och leka.
Förra veckan blev måttet rågat för föräldrarna. Oskar fick en matkniv i nacken av en jämnårig pojke. Kniven var trubbig, men det hade gått hål i huden och blivit ett märke.”
Det är så hemskt. Tycker man att det är Oskars fel? Eller borde man skylla på hans föräldrar som låter honom klä sig som en tjej? Felet ligger hos pojken med kniven tycker jag.
Om man lära barn att respektera människor oavsett kön eller hudfärg, kan det vara mycket lättare att förstå och acceptera varandra. Vi lever i ett komplext samhälle fyllt av variation och möjligheter. Man måste lära sig att kunna leva med oliktänkande människor. Jag hoppas att mina barn kommer att leva i ett modernare och mer respektfullt samhälle än som vi har just nu och får lika förutsättningar när de växer upp.
1 kommentar:
vilket bra exempel du lyfter in! Det är skrämmande att barn skolas in så hårt i könsroller att de inte accepterar avvikelse.
Skicka en kommentar