Under flera lektioner har vi diskuterat olika saker omkring familj. I jämförelse med förra tiden förändras betydelsen av ord familjen idag. Förra tiden vågade inte flesta kvinnor skaffa barn utom äktenskapet. Annars fick de ett hårt straff och barn fick lida. Men fler och fler kvinnor idag föder barn som ogift. Jag ser inget problemmet med det om två människor älskar varandra och bestämmer att bo ihop och uppfostra barn tillsammans. Det är tillåtet i Sverige och har en rättslig status sambo. Men största problemmet tycker jag att männen och kvinnor börjar att tänka att de behöver inte varandra för att uppfostra barn och vill inte bo ihop från början. Och det är hämskt för mig att samhälle accepterar det. Till exempel den debatten om silsmässor som vi har sett i början lektion. Hur kan man vara lyklig att bo ensam? Jag tror också att en familj som saknar en av föräldrar kan inte kallas en fullvärdig familj. Mer och mer tänker vuxna på sig själv och barn lider av det.
Jag tycker om att titta på TV programmen om djur. De visar ofta hur befinner sig djuren när de skaffar barn. Oftast bor de tillsammans tills deras barn växer upp. Varför glömmer vi ibland att vi är också en del av naturen?
2 kommentarer:
Det var jätte bra exempel tycker jag . Djuren förändras inte i lång tid men människor blev sämre idag .
Vi lämnar familjen så lätt och vill inte kämpa för att det är svårt .
Jag har en väninna som säger: ’när har jag problemen med min man och börjar tänka att det är kanske bättre att skiljas, brukar jag stoppa mig och tänka så här: vad vill jag verkligen? Att vara ensam och att bo tillsammans med min man? Och det hjälper!’
Skicka en kommentar